Bakom: Emma Green

2005 tog Emma Green VM-brons i höjdhopp på 1.96m. I år, fem år senare blev det medalj igen. EM-Silver i Barcelona på 2.01m.

Emma Greens utveckling gick stadigt uppåt under junioråren. 2001, som 16åring vann hon ungdoms-OS på 1.82m. 2003 tog hon brons på junior-EM på 1.86m. 2004 gjorde hon över 1.90m för första gången, några månader innan hon fyllde 20 år. 2005 tog hon steget upp i senioreliten, hon kavlade till inomhus EM och gjorde som hon brukar: slog nytt personligt rekord (1.92m), när det gäller som allra mest. Hon gick till final och blev åtta. Utomhus 2005 var EM för 22-åringar det stora målet, men även att kavla till stora VM. Det blev en makalös sommar. Emma höjde sitt personliga rekord till 1.97m, blev tvåa på 22års-EM och tog brons på stora VM i Helsingfors, där hon hoppade 1.96m.

Orimliga förväntningar
VM bronset 2005 förändrade Emmas tillvaro markant. Hon blev känd på stan, fick sponsorer och det blev självklart för alla att Emma var höjdhoppare i världseliten. Förhoppningarna blev orimligt höga. Har man tagit medalj en gång så förväntade sig framförallt journalisterna nya medaljer. Helt plötsligt skulle Emma leva upp till en nivå som hon inte hade - 2006 hoppade sex tjejer över 2.00m. Det krävdes 2.01m för att ta medalj på EM i Göteborg 2006. Inomhus 2006 hoppade Emma 1.96m, men förväntningarna från media och omgivningen blev en tung belastning. Resultat som hon själv var nöjd med, blev en besvikelse i massmedias rapporteringar.
Efter inomhussäsongen 2005 hade Emma svårt att hoppa höjd överhuvudtaget. Pressen på henne hade blivit för stor. Hon kände att det var omöjligt att leva upp till förväntningarna från omgivningen. Hennes egen glädje och motivationen till fortsatt långsiktig utveckling försvann. Därför bestämde hon sig för att satsa på sprint och andra hoppgrenar. Tanken var att den inre glöden skulle komma tillbaka - men egentligen var den inte borta. Hungern efter att träna hårt var starkare än någonsin. 2006 är förmodligen det året Emma tränat som hårdast och haft bäst fysiska förmåga.

Emma - sprintern
Att som höjdhoppare prestera sprinttider som Emma gjorde 2006 är anmärkningsvärt. Hon sprang 60m på 7.42s, 100m på 11.58s, 200m på 23.02s och gjorde även ett 400m-lopp på 54.95s. Under innesäsongen 2006 hoppade hon 13.69m i tresteg. Året innan hoppade hon 6.41m i längd. Resultaten på 100m, 200m och i tresteg skulle innebära sverigebästa 2010. 23.02s på 200m är den tredje snabbaste tiden i Sverige genom alla tider. Hon hoppade även höjd 2006 och gjorde sitt bästa resultat på EM i Göteborg. hon blev 11:a på 1.92m. Hon sprang även 4x100m stafett på EM och korsade mållinjen på Ullevi som femma.

Långsiktig omstart
Efter ett imponerande friidrottsår 2006, där Emma fick möjligheten att på allvar testa sina gränser i många grenar, bestämde hon sig för att det var höjdhoppet som hon ville satsa på. Målsättningen blev att långsiktigt utvecklas både mentalt och tekniskt. Även en del specifika fysiska egenskaper behövde ändras. Men redan då var vi säkra på att förmågan till att bli en av de absolut bästa genom alla tider fanns där.

Under de tre åren 2007 till 2009 gick Emma till final på alla internationella mästerskap utomhus. Hon blev delad sjua på VM i Osaka 2007. Nia på OS i Peking 2008 och sjua på VM i Berlin 2009. Hon gjorde i stort sätt säsongens bästa tävling på mästerskapet varje år. Det är en förmåga som många saknar. Eftersom Emma alltid presterar bra på mästerskapen har hon haft möjligheten att vara med på de stora galorna runt om i världen. Hon har gjort 21 Golden eller Diamond League starter, men där haft svårt att få ut sitt bästa. Annat har det varit hemma i Sverige. På Folksam GP och på Svenska Mästerskapen, när motståndet inte varit lika tufft, har hon haft lättare att hoppa högt. På inomhus SM i Malmö 2008 höjde hon sitt personliga rekord till 1.98m. Under sommaren samma år, på SM i Västerås var hon riktigt, riktigt nära att klara 2.00m.

Häftig respektlöshet
2010 blev året då det stora lyftet äntligen kom och respekten mot de bästa i världen har försvunnit. EM-silvret har följts upp med två tredjeplatser på Diamond League. I finalen i Bryssel blev hon trea på 1.98m. egentligen är det inte så anmärkningsvärt om man sett Emma under de senaste åren och har haft koll på hennes skadehistorik. Men framförallt är det tuffheten mentalt som gjort att Emma äntligen kan börja visa sin riktiga kapacitet. Tekniken har blivit bättre, men inte för att Emma jobbat mer med den. Istället är det tvärt om, hon har slutat fokusera på detaljer och istället fokuserat på att vara tuff. Många tror att fysiken har blivit bättre, men så är det inte heller, hon var bättre 2006.

Emma är fortfarande 25 år, hon fyller 26 i december. Än så länge är det 26 tjejer som någonsin tidigare hoppat högre.

Yannick Tregaro

Fler inlägg i kategorin: Artiklar