Sanningen offras för rena spekulationer

Jag har personligen upplevt hur journalistiken inom idrotten är hårdvinklad och osann. Om det är likadant inom andra områden så är det här ett hot mot hela vårt samhälle.

Vårt mediesamhälle har växt explosionsartat de senaste åren. Vi lever i en interaktiv värld där nyheter och information sköljs över oss. Mediekonkurrensen har skapat en journalistkår som gör vad som helst för att sälja sina scoop. Verkligheten anses inte tillräckligt intressant längre och därför utnyttjas samhället och offentliga personer för att medieföretagen skall tjäna pengar. Har journalistiken ett samhällsansvar eller ger de oss bara den verkligheten vi mediekonsumenter påstås vilja ha?

Journalistikens uppgift är att skildra verkligheten så objektivt och sanningsnära som möjligt. Att rapportera från händelser och svara på frågorna vad?, var?, när?, vem?, hur? och framför allt varför? Journalistiken håller oss uppdaterade om nutiden och lär oss om det förflutna. Vi lever i ett extremt informationssamhälle, men medieutbudet har blivit en stinkande, lerig träskmark, där det finns få torra platser att stå på. Jag tycker att det knappt går att ta sig igenom utan att skita ner sig ordentligt. Leran blir successivt äckligare, lukten fränare och frågan är om inte både journalister och många läsare tycker det är kul att lukta gammal spya?
Mediekonkurrensen har hårdnat ordentligt de senaste åren. Internet har blivit en levande informationsflod som alla har tillgång till. Det kostar inget att frossa i information och nu kan även privatpersoner få ut sitt budskap till hela världen genom några knapptryck.

Skrämma eller chocka
Eftersom informationen når oss mediekonsumenter på nolltid, och vi har fler kanaler än någonsin att bli nådda på, är det inte nyheten i sig som är intressant längre. I alla fall inte om du skall sälja den. Skall du sälja en nyhet, så skall du vara först med den och helst skall den skrämma eller chocka oss konsumenter.
Att skildra verkligheten är tydligen inte tillräckligt spännande längre, och att rapportera om vanliga händelser påstås inte sälja. När en nyhet skall berättas brukar den nuförtiden - i stället för att vara objektiv och informativ - vrängas till en modifikation av verkligheten. En händelse är ofta komplex. Men nuförtiden målas den ofta upp som antingen katastrof eller superfantastisk. En prestation är världsklass eller fiasko eftersom en normal prestation inte ger den där extra spänningen i en artikel.
Än så länge är dagstidningarna bättre än kvällstidningarna när det gäller att skildra verkligheten på ett rättvist och nyanserat sätt. Veckopressen är rena lögnare och lever i en fantasivärld. Men det skrämmande är att utvecklingen går åt fel håll. Morgontidningarna närmar sig kvällstidningarna som i sin tur närmar sig veckopressen.

Fri spekulation
Jag lever i idrottsvärlden och har från insidan själv fått lära mig att vara på min vakt och hålla tungan rätt i mun. Ett skämt eller ett lite klumpigt formulerat svar kan blåsas upp till oproportionella nivåer. När jag svarat en SVT-journalist att Kajsa Bergqvist kan bli bättre på allt: det fysiska, det mentala och det tekniska går journalisten till Kajsa och säger att jag tycker att hon har dålig inställning på träningen. Hon svarar att jag inte kan uttala mig eftersom jag inte alltid är med på hennes träningar. En journalist på Aftonbladet lyssnar i bakgrunden och skapar en liknande rubrik: Storbråk mellan Tregaro och Bergqvist. Eftersom jag och Kajsa inte kände för att uttala oss mer om saken kunde mediekåren gotta sig i att spekulera fritt.

Experter, på vad?
Jag har vid ett flertal tillfällen blivit felciterad och utnyttjad för att en journalist skall kunna vränga verkligheten till en "intressant artikel". De flesta idrottare gör sitt bästa, ibland går det bra och ibland går det dåligt. Men kvällstidningarna skapar själva världsstjärnor och supermänniskor som hyllas till orimliga nivåer. Sedan, trots att det är journalisterna och inte de aktiva själva som talat om för allmänheten hur bra de är, så sågar samma journalister samma aktiva jäms med fotknölarna och talar om hur överskattade de är.
Ett annat fenomen som blir vanligare och vanligare är att ett medieföretag anställer en "expert" som skall tycka till om prestationerna. När expertens uttalande blir en rubrik och viktigare än själva prestationen i sig känns det tragiskt. Att höra radions fri-idrottsexpert, Miro Zalar analysera vad Agne Bergwall och Carolina Klüft precis svarat till en annan journalist känns rent av löjligt. Jag vill gärna tolka deras svar själv.
Friidrotten har under flera år gjort fantastiska mästerskap. Många atleter, tränare och ledare inom svensk friidrott gör makalösa prestationer och insatser hela tiden. Men vad är ett bra mästerskap? Vad är en bra prestation? Enligt den svenska mediekåren räknas endast medaljer. En millimeterrivning är den tydliga skillnaden mellan bragdguld och fiasko. Hur kan en millimeterrivning göra så stor medial skillnad på en prestation? Hur mycket bättre var Stefan Holm när han klarade 2.36m i första försöket under OS i Aten 2004 jämfört med hans knappa rivning på samma höjd nu i Peking?

Ger en skev bild
Det är ganska lätt att förstå när en journalist redan har kommit på en vinkel och vill få den bekräftad. Då spelar det ingen roll vad man har att säga, då är journalisten bara ute efter citat som kan passa in i vinklingen. Många kvällstidningsjournalister vet redan vad de skall skriva innan de gör en intervju. Många gånger har de redan skrivit texten och så svarar de "jag vet" när de får något förklarat för sig. När jag ställt dem frågan: Om de tycker det är kul att skriva så skeva, vinklade texter, brukar de svara att det är vad folk vill ha. "Det säljer, därför skriver vi det", svarade en Expressen-journalist för några år sedan.
Jag accepterar att offentliga personer skall granskas, men inte att de utnyttjas i träskmarksjournalistik som skadar vårt samhälle. Jag har upptäckt hur mycket så kallad journalistik som vrängs till osanningar inom idrotten. Är det likadant i nöjesbranschen? Jag misstänker att det är ännu värre där. Men hur är det i politiken? Är nyheter "tillspetsade" för att bli ännu mer dramatiska?
Vilken bild av samhället ger detta? Kan det vara så att en del journalister skapar en sämre samhällssyn? Kan massmedia bli ett hot mot vårt samhälle, eller är de redan det?

Yannick Tregaro
friidrottstränare, Göteborg

Fler inlägg i kategorin: Artiklar